söndag 19 september 2010

Konsten att tämja en kviga


Äntligen är tredjeskörden bärgad. Trots alla väderleksprognoser som finns att tillgå på internet gjorde vi en missbedömning av väderläget förra veckan. Det såg ut som att det skulle vara uppehåll och blåsigt men det kom istället skur efter skur. Efter våndor och ett par luftningar fick vi äntligen ensilagen pressad och plastad igår kväll.

Kvigkalvar och tjurkalvar håller på att lära sig äta ensilage. Vi försöker få en långsam omställning från en foderstat med hö, men tydligen smakar ensilaget bättre för det försvinner kvickt från krubborna.

Kvigkalvarna är lugna och fina nu. Vissa har fått smak på att bli kliade på ryggen, andra går nätt och jämt att klia och andra är smått vilda fortfarande. Hur tusan man går tillväga vet jag inte, mer än att ge dem tid, och om nån har något tips vill vi gärna höra!

1 kommentar:

  1. Intressant! Jag har som projektarbete i skolan att tämja två stycken kalvar här hemma på gården! Började när de endast var några dagar gamla, och nu fyra månader senare så kommer de glatt fram till mig, och vi tränar att gå i grimma vilket fungerar väldigt bra faktiskt. Båda har vågat ta sig utanför ladugården (utan sällskap av någon annan ko/kalv)! Håller just nu på att söka runt efter någon som har gjort något liknande och hittade er sida då :)

    Tålamod är svaret på allt skulle jag tro, sen är det mycket beroende på vad det är för individer. Kelly, som den ena heter har aldrig vart skygg för människor och är otroligt tuff, Medan jag i en månads tid fick sitta i boxen och vänta på att Majros själv ville komma fram till mig och inte försöka hoppa över boxkanten (behöver jag ens nämna att det är hon som är mest tillgiven nu? :)

    SvaraRadera

Bloggarkiv

Leta i den här bloggen